Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Jag hann dl icke att tänka något alls, eller,
för att vara rätt uppriktig, blef jag öfverraskad af
så många tankar, att jag icke hann taga något
beslut. Nu deremot — ack, jag ber dig, säg åt
kusken att han håller!”
"Men jag måste först säga dig att denna arma,
dotter till en afliden komminister här i församlingen,
tillhör de fallna englarne. Derifrån kom den
oblvg-het, hvarmed man ansåg sig ega rätt att betrakta
henne, då hon en gång dristade sig i Guds hus,
liksom icke det vore för alla. De hycklerskor—
na! Jag tål ej denna säkerhet, denna stolthet,
som vittnar om brist på både bjerta och
uppfostran . . . håll, Jonsson!’’
Vagnen stannade.
"Mamsell Rehnman,” sade ryttmästaren och
sträckte sig så långt utom vagnen, att
kyrkfolket både före och efter dem måste höra honom,
"min hustru frågar, om ej mamsell Marie vill
åka hos oss? Väglaget är svart.”
Flickan vände sig om, och Lavinia häpnade
öfver det starka intryck den obekanta gjorde på
henne — eller kom det sig deraf att denna sjelf
syntes djupt brydd och upprörd? Marie Rehnman
fäste sitt öga blott för en sekund på Lavinia;
men denna blick innebar dock en så varm
tacksamhet, en så ren, innerlig och blyg känsla, alt
Lavinias deltagande fördubblades,
”Jag tackar oändligen,” sade hon med en röst
af det mildaste välljud; "men jag är icke trött,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
