Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
"Emedan hon, redan innan funderingarne hunnit
stadga sig till beslut, blef ovärdig att bära mitt
namn.”
”Hvilken hårdsinnad barbar, hvilken föraktlig
egoist . . . och jag som trodde att menniskorna af
elakhet sammansvurit sig emot honom. . . . Nej, på
ingen man kan en stackars qvinna lita. . . .
Ludvig syntes mig likväl, med sitt allvar, sin
redbarhet, sin kalla men fasta karakter, ur stånd
att bedraga, och han — öfvergår dem slutligen
alla!”
Då Lavinia icke besvarade hans sista ord och
ej vidare gjorde någon fråga, teg Ludvig, sårad af
hennes likgiltighet vid ett förtroende, det endast
hans föregående sinnesstämning kunnat framkalla.
Lavinia var ännu mindre angelägen att förnya
ämnet; och sålunda kom man hem i ett lynne, som
gjorde ensligheten till det dyrbaraste af allt.
"Alin hufvudvärk har tilltagit i den grad, att
jag måste be dig ursäkta att jag icke kommer till
bordet!” yttrade Lavinia och gjorde en lätt
nig-ning för sin man, som svarade endast med en
stum bugning.
Då hon var borta, kastade han sig genast på
en soffa i salen. Hans kinder brunno, hans öga
hade en glans, som der sällan uppenbarade sig,
och på hans ansigte vexlade de mest olika
uttryck. Än for deröfver ett moln af djup
sorgsenhet, än ett sken af den lifligaste glädje, än åter
en blixt af vrede.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
