Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sliulle lätt kunnat påskynda eller återupplända en
tanke, som kanske slumrade.
”Åh nej bevars, hennes nåd,” svarade fru
Brunsberg, ”de ha redan flyttat allesammans."
’ Det blef då af?”
Lavinia bäfvade af smärta Öfver Ludvigs hårdhet.
”Ja, minsann gjorde det så. När ryltmästarn
satt sig något i sinnet, kan en lita på att det
alltid blir af.”
”Och hvar befinna de sig nu — kanske i
största elände?" -
”Nå, det hörs att hennes nåd inte känner
rytt-mästarns sätt, och det är väl ej heller
underligt, när herrskapet så nyss kommit tillsammans;
men jag skall annars, om hennes nåd inte tar
illa upp min fritalighet, säga rent ut alt, så
konstig herr ryltmästarn kan vara ibland, likväl inte
bättre och ädelmodigare herre går under solen.
Han har sjelf skaffat Nils elt nytt torp hos
nämndeman i Sörestad och gått i borgen för allting.
Ja, han har till och med skänkt honom spannmål att
så upp det med. Och jag säger detsamma jag alltid
sagt, att den som inte kan lefva och berga sig
under en sådan husbonde som ryttmästarn,
kommer aldrig på grön qvist här i lifvet.”
”Jag är mycket glad att höra detta, min bästa
fru Brunsberg. Men hvarföre, när torparne under
Rosenborg hafvadet så bra, var det klent för denne?”
”Jo, vet hennes nåd, det kom deraf att, så
dug-tig arbetare Nils var, så god var han också att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
