Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sr din pligt att återvända — hör du det 5 Och
kommer du ej, få vi säkert icke åters . . . ’’
”Du såg väl Julia, sedan hon slutat denna
biljett, hvilken jag på intet sätt kan gilla?’’
yttrade Lavinia, som knappt förmådde bemästra sin oro
för utgången; ty om det var tydligt att Julia, af
barnslig elakhet och obetänkt egensinnigbet, haft
alla dessa förutsättningar, var det nästan lika
tydligt att, då hon såg sitt sista försök utan framgång,
den feberaktiga och häftiga oro, bvarmed hon
af-vaktade Rudolfs återkomst, skulle försätta henne i
en sinnesrörelse, som åtminstone kunde blifva
skadlig, ja, af största vigt. Lavinia verkligen
bäf-vade för den omständigheten att Rudolf icke
genast, så fort han läst biljetten, vändt tillbaka;
men hon hade alltför mycken makt öfver sig att
denna oro skulle blifva synlig.
”Jag såg henne,” svarade Rudolf eftertänksamt,
”samma ögonblick jag reste, och fann ingen
förändring hos henne. Kanske var jag likvisst då
blind. Men säg mig din mening! Tycker du att
jag genast bordt återvända? Om alltsammans
endast var ett litet upptåg, hvilket det säkert var,
för att skrämma mig, så har jag gjort bäst i att
följa min första plan. Men om — store, nådige
gud, jag vågar icke ens tänka ditåt — om det
vore . . . nej, jag skulle bli vansinnig. . . . Ack,
denna lilla biljett, så elak den är, är likväl en
förtjusande afbild af hennes barnsliga och naiva
sjelfs-våld,” ’
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
