Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gäckas med mig. Det är sannt att det nästan kan
anses löjligt att jag talar på detta sätt, jag, som
icke eger någon rätt till ditt hjerta och aldrig får
det. Icke destomindre är det nu så, att jag
under detta år har anspråk på din tro, och jag lider
vid tanken att du bedragit mig på den försäkran
att din känsla ej tillhör någon.”
”Men nu,” stammade Lavinia, ’’tror du mig?”
”Jag ville tro dig, men jag kan icke hjelpa att
en röst inom mig erinrar att det finnes blott ett
medel, hvarigenom jag kan blifva fullt och för
alltid öfvertygad. Jag fruktar likväl att du ej skall
vilja gå in derpå."
"Så framt jag kan och bör, gör jag det
säkert.”
”Redan sammanställningen af dessa tvenne ord
säger mig att du saknar både vilja och böjelse att
stå fullkomligt ren inför mig!” svarade han med
dämpad häftighet.
”Nu är du orättvis, Ludvig! Sök upp, om du
förmår, något annat skäl till min öppna förklaring.
Om din goda tanke varit mig likgiltig, så hade jag
naturligtvis tegat.”
Lavinia uttalade dessa ord med en ton långt
varmare än hon sjelf anade.
Ludvigs öga ljusnade. Han lemnade sin plats
vid kakelugnen, och gick att sätta sig bredvid
henne på den lilla soffan, som stod snedtöfver
golf-vet, denna soffa, uti hvilkeu blott tvenne personer
kunde sitta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
