Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en skarp väns gisslande skämt. Han behöfde
emellertid icke bysa denna fruktan; ty får du läsa bans
sorgspel, så skall du erkänna alt han ostridigt eger
kallelse som dramatisk författare. Han bar icke’
blott de skönaste ord, uppställda i en ädel och
poetisk form, han har tankar och, det förnämsta af allt,
en klar förmåga att reda och ordna handlingen,
så att det ena synes vara en oundviklig följd af
det andra.’”
Om Lavinia icke yttrat presist hvartenda af de
ord ryttmästaren anförde, hade omdömet i alla fall
varit så gynsamt att I.udvig icke ansåg som
någon samvetssak att öfversätta hennes mening till
Adrians tillfredsställelse. Det var ett slags
omedveten tacksamhetsgärd för de underrättelser
Ludvig sjelf erhållit.
’0cb härmed har du, som kallar dig min vän,
kunnat tiga?"
"Har ej du tegat för mig — skulle jag
påtvinga dig mitt förtroende?”
Grefven svarade ingenting. Han var
synbarligen alltför lycklig för att tänka på motsägelser.
Ludvig betraktade honom med deltagande. Han
erinrade sig att Adrian under många år lefvat
för och arbetat på detta stycke, som Ludvig
aldrig trott skulle eller kunde blifva något annat än
en afledare för det stora öfverflöd af känslor och
fantasier, som grefven i yngre år hade att
disponera. Att detta stycke under de långa åren så
inånga gånger ombildat sig, tillls det fått en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
