Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Men jag, milt herrskap, som står hör afsalt,
gäckad och förolämpad, jag vill ha hämd!"
deklamerade grefven. "Vår slrid, min och Ludvigs,
måste genast gå för sig förmedelst en ärlig
brott-ningskamp nere på gräsplanen. Vinner han, så
tror jag ätt han och ingen annan är skapad att
vara hans hustrus riddare; men vinner jag” —
härvid fingo, grefven ovetande, hans ögon en högre
glans så skall han medgifva att ödet i den
saken har ett ord med, till förmån för mig.”
’Det går jag in på!” svarade Ludvig, och hans
rodnande kind, hans eldiga, på Lavinia riktade
blick lät henne ana alt det låg ett visst allvar i
skämtet, och att grefve Adrian hade en större del
i hennes mans förtroende, än hon hittills kunnat
föreställa sig.
”Hvilken ypperlig, hvilken förträfflig idé!”
utbrast Julia, glad att åter kunna slå igen sylådan.
"Låt oss straxt skynda ned på gården!”
Och dit skyndade hela sällskapet.
Pa den mjuka gräsmattan i rundeln skulle
kämpa-leken stånda.
Damerna togo plats på det gröna gungbrädet
utanför syrén- och kaprifoliihäcken, Rudolf slog
sig som slridsdomare ned i en trädgårdsstol,
medan de begge kämparne midtemot hvarandra
intogo en ställning, som gjorde dem till icke
ovärdiga söner af Herkules. Bådas kraftfulla och
muskelstarka vext visade sig i hästa dag; och öfver
Ludvigs vackra ansigte, lätt skuggadt af de svarta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
