Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
"Da har kanske ernat den åt någon annan?’’
"Jag har icke ernat den åt nSgon annan än mig
sjelf!" Hon öppnade dörren och var på väg att gå.
"Förlåt att jag uppehåller dig — du tillåter
ju åtminstone att jag luktar på dina blommor?”
Liksom rädd att väcka någon uppmärksamhet
genom sin vägran, höll hon sjelf fram buketten
mot honom.
Han böjde sig ned och tycktes med nöje insupa
dess doft; men hastigt ryckte han den ur hennes
hand, slet den isär och framdrog en liten
pappers-rimsa.
"Nå väl, hvad säger du nu?” frågade han med
flämtande röst.
Julia svarade ej. Hon skulle hafva gifvit en
stor scen, om hon ej fruktat alt utbrista i ett
gapskratt; nu nöjde hon sig med en liten . . . och
stod der liksom en darrande brottsling, med blicken
oafvändt fästad vid golfvet.
Emellertid öfverflögo Rudolfs ögon denna rad:
”Var i paviljongen kl. 5, i stället för kl. 7.
Julia.”
Icke ett ord gick öfver mannens darrande
läppar; han sönderklämde endast den lilla biljetten
mellan händerna, hvarefter han satte sig ned och
skref en annan, hvilken han genast förseglade och
bar ut.
”Åh, förträffligt! Han manar säkert ut sin
rival, och jag kan kikna af skratt, när jag bara
tänker på grefve Adrians stora, förvånade ögon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
