Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Men är det icke egentligen för vintern man
lägger in, och när den tillstundar, står Rosenborg
öfvergifvet. Jag ernar bosätta mig i Stockholm i
höst.’’
”Ernar du det?” sade Lavinia, som nu lätt
insåg att det ej var fråga om ett kroppsligt
illamående, utan något helt annat. Emellertid var hon
för klok att låtsa om sin förundran och för god
att göra minsta stickande tillägg om hvad hon
sjelf ernade.
Men Ludvig var just nu i lynne att, om
möjligt, rubba hennes tålamod.
”Jag tror,” återtog ban, ”att jag skall finna mig
väl af denna anordning; ocb jag gissar att äfven
du redan tänkt på någon angenäm vistelseort?’
"Nej, icke ännu.”
”Verkligen — det är att vara alltför litet
omtänksam! Två månader flyga hastigt förbi, och
jag tar för afgjordt att du icke ernar bosätta dig
i Rudolfs hus?’ ■
’Nej, säkerligen icke. . . . Men är ej detta ett
ledsamt ämne, min gode Ludvig?”
”Ingenting är ledsamt, min vän, då man blifvit
van dervid; ocb du vet sjelf, om jag saknat tid
att vänja mig vid detta ämne.”
Lavinia kunde icke såras af alla dessa
uttryck, om hvilka hon visste att de funnos till
endast på Ludvigs läppar. Men det plågade henne
att höra dem, och derföre blef hon hjertligt glad,
då hon fick syn på några friska, röda hallon, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
