Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vid dessa ord for en ryckning, en skälfva genom
Rudolfs hela väsen — Julia hade fört ett glödgadt
jern intill hans hjerta. Smärtan var oerhörd, och
det vilda leende den frampressade bevisade att
denna smärta kostade honom sista återstoden af
en med möda sammanhållen tankekraft.
"Kanske," svarade han doft, ”torde det likväl
i längden kosta dig för många tårar att höra talas
om den der stackars fånen, som hustruns helvetiska
lättsinne beröfvat förnuftet! Jag skall derföre hitta
på en kortare utväg att göra slut på din lilla nätta
komedi.”
Han kastade sig öfver en rakknif, som låg på
toalettbordet, och det är svårt att veta hvilken
upplösning Julias intrig erhållit, om icke Ludvig,
som befann sig i yttre rummet och hört hvart ord,
kastat upp dörren och fattat honom i armen.
Med ett genomträngande skrik föll Julia på golfvet.
"Nå, hvad sade jag, hvad kände jag på mig!”
yttrade fru Brunsberg till sin förtrogne, tre dagar
efter detta uppträde. ”Nu är hela kodiljen sin
kos, grefven sin väg, de andra sin — men den tror
jag minsann inte blir så rosenröd som hitresan —
och herrskapet går här nu som ett par vålnader,
j stället för ett par lefvande menniskor.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
