Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Den lilla satan!” mumlade ryttmästaren, alltid
med tankarne på den stackars Julia, som förstört
en lycka, hvilken synts stå i full knoppning och
kanske snart nog skulle slagit ut alla blommor. ’Nu
blir det väl att börja från början igen — och hvem
Tet om det någonsin mer kommer tillbaka på den
punkt der det stod!”
Lavinias röst och ögon, mer än hennes väsende,
vittnade att den förolämpning hon rönt icke kunde
glömmas så hastigt som den blifvit tillfogad.
Under början af färden fick Ludvig icke ett ord
öfver sina läppar; men i detsamma man gick föibi
paviljongen, tog han sin hustrus hand, tryckte den
hårdt i sin och sade sakta: ”Vill du höra mig?
Lavinia vinkade ett stumt bifall. Han återtog.
”Det är länge, mycket länge sedan jag började
ana naturen af Adrians känslor för dig.
”Och jag,” inföll Lavinia, "skulle icke ens i
detta ögonblick kunna ana hvad dina ord
innebära, om ej Julia upplyst mig om ett annat
oförsvarligt lättsinne, hvartill hon gjort sig skyldig.
Jag vet icke hvarigenom hon råkat in på samma
föreställning som du — allt nog, för att få
gref-ven att infinna sig klockan 6 i paviljongen, der
hon förmodligen väntade att något uppträde skulle
komma att ega rum mellan honom och Rudolf,
tog hon min biljett och kastade den — utan att
skicka en tanke på följderna — ned till grefven,
som just gick förbi fönstret.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
