Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jag skrifver till min mor i samma ämne —
uppgör med henne och mina öfriga slägtingar allt det
som kan erfordras i denna sak.
Jag afvaktar emellertid ditt svar.
Julia..’’
Otaliga gånger hade Rudolf fattat penna och
papper, för att afgifva detta svar; men det var ett
så förfärligt tungt arbete.
Hans själ var söndersliten, tillintetgjord af Julias
sista uppförande.
Ack, han hade väntat så mycket af denna
enslighet, denna ånger; men nu var hjertat i hans
bröst förtorkadt, tårarnes källa förtorkad — i stum
förtviflan bemannade han sig slutligen och skref:
”Det skall bli som du vill: en laglig, ordentlig
skilsmessa.
Långt ifrån den beskyllning, bvarför du
anklagar mig, har jag tagit den noggrannaste kännedom
om hvarje ditt steg; med hvad känslor jag följt
dem, vore öfverflödigt att nu säga.
I början grydde i min själ ett svagt hopp; men
sedan en månad eger jag ej något. Jag vet att
du i ensligheten låtit trösta dig af en
äfventy-rare, som ett ondt öde måtte skickat till dessa
trakter. Jag känner icke denne mans karakter;
men jag tycker att den kan förstås af hans
handlingssätt, då han i sina nät söker fånga en qvinna,
hvilken åtminstone ännu med de heligaste löften
är bunden vid sin make, och på detta sätt för evigt
beröfvar henne hvarje utväg till försoning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
