Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
man och hustru där möttes, skola vi framställa dem
för läsaren.
Baronen eller, som han mest kallades, överste X.,
vid middagshöjden av sitt liv, bar i det spegelglatta,
ännu rödlätta ansiktet den lika otvetydiga prägeln
av förslagen djärvhet som okuvligt högmod. Hans
ögon voro kolsvarta, gestalten lång och ståtlig och
toaletten pedantiskt ordnad. Hela hans yttre röjde
denna förfinade och studerade fömämhet, som hos
en man, vilken levat i världen och älskar att låta detta
synas, ganska väl förenar sig med en djup, fastän dold
despotisk anda.
Friherrinnan Eugenie företedde ingenting
besläktat. Först och främst utvisade hennes hastigt och med
oordning påkastade morgonrock, att grundelementet
av hennes väsende utgjordes av en större kvantitet
känsla än tanke. Och för det andra såg man i hennes
av oro och smärta häftigt darrande gestalt ett av dessa
fina och böjliga rör, som under männens skickliga
händer elastiskt bukta hit och dit, men som, då de
lämnas åt sig själva, bemöda sig att återfinna den
lilla egna kraft, de en gång ägde. Friherrinnan var
ännu vacker, och hennes ögon skulle utan tvivel
kunnat kallas sköna, om icke ett uttryck av fruktan
betagit dem deras naturliga ljuvhet. Hennes hår,
upplöst och spritt, var vårdslöst tillbakakastat och blott
till hälften dolt av en löst tillknuten spetsslöja.
»Så du ser ut, Eugeniéltf sade översten öch häde ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
