Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mare fann översten sin svägerska i djup och innerlig
bedrövelse, ty den var hjärtats. Med den varmaste
kärlek hade hon gäldat sin fars ömhet. Hon visste
att hon varit honom den käraste. Också hade hon
nästan övergivit sitt eget hem, för att under veckor
vaka hos honom och slösa alla en älskande dotters
omsorger på den åldrige sjuklingen.
»Ack, Malkus», sade hon till översten och visade
under tysta tårar mot den förmörkade kammare,
vars halvöppnade dörr lämnade en tillräcklig anblick
in i dödens hemvist, »ack, Malkus, min far, min gamle,
dyre, gode far, nu är han borta!»
»Ja», suckade översten, efter en kort blick åt
likrummet — lik och likrum hörde till överstens stora
preventioner — »det är bittert, mycket bittert, min
goda Ebba!» Han tryckte den sörjande dotterns hand.
»Emellertid är det min plikt att söka behärska mig,
för att vid detta sorgliga tillfälle skona min stackars
Eugenie.»
»Eugenie, ja . . . Varför är hon icke här? Varför har
hon icke varit här under de sista dagarna?»
»Hon är för klen att uthärda i längden vid en
sjuksäng, och nu greps hon så häftigt av ditt brev, att jag
måste bruka allvarsamt övertalande att förmå henne
bliva hemma.»
»Ack mitt kära, kära Tyringsholm!» suckade
major-skan, utan att invänta sin svågers svar. Men
översten, som icke förstod hennes känslor, yttrade vad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
