Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
när han såg den ruskige resanden hoppa ned och kasta
sig i löjtnantens utsträckta armar.
»Jag tycker just det är tid för famntag, då himlen
släpper ned sådana strömmar ... Stensson», ropade
översten häftigt till en inträdande betjänt, »gå ner
till herrarna med en paraply!»
Men paraplyn kom för sent. Steg ljödo redan i
trappan, och översten fann behörigt att gömma sin
förundran och förtrytelse för att med någonting liknande
fadersglädje gå emot sonen. Men innan han hunnit
dörren, rycktes den upp, och i samma ögonblick
störtade från en annan friherrinnan, som nästan sanslös
sjönk i Klas Malkus’ armar.
»Detta var sannerligen en oförmodad syrpris, min
käre Klas Malkus . . . Men Gud bevars så vattnet
dryper av dig! Du förstör din mor, hon tål icke vid att
inandas så mycken fukt. .. Men välkommen,
välkommen emeUertid . . . Har vagnen gått sönder, eller av
vad orsak begagnar du kärra? Jag hoppas, att
Sjögren var jramme i så god tid, att hästarna fingo vila
ut innan ångfartyget kom? Således kunde väl icke så
starka och goda djur blivit uttröttade på vägen?»
Med dessa kärleksandande ord, som utföllo i små
avbrott, välkomnade översten sin son, medan denne,
som uppehöll modern och viskade i hennes öra ord,
ohörbara för andra, icke riktigt uppfattade mera än
slutet, vilket tycktes göra honom något brydd.
»Jag är ledsen», sade han, »verkligen rätt ledsen, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
