Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
icke sa oävna: de tjänade, såsom översten skrivit,
verkligen till något.
En pennritning av de nykomna herrarna måste vi
här framkasta, ty de skola på något sätt presenteras.
Kapten Brandler, en fyrtifemårig tingkarl, hade,
sedan sitt adertonde levnads- och första fänriksår,
i brist av egna tillgångar levat helt prydligt på andras,
icke sa att första, som han skulle hjälpt sig fram med
lån och vinglerier, ingalunda: han levde på sin konst,
konsten nämligen att använda sin tunga. Han hade
oräkneliga bekantskaper och saknade aldrig
bjudningar. Hos den ene gode vännen tillbringade han en
månad, hos en annan ett par, nos en tredje ett par
veckor, hos en fjärde ett fjärdedels år och var så
upptagen, så avhållen och eftersökt på herrgårdarna, att
man räknade som en stor vinst att hava fått till sig
den käre, lustige Brandler
Stallmästaren Giinters var ingenting annat än en
väl tillstyrd docka i vacker uniform. Han hade ett
skärt och hyggligt ansikte, vilket utgjorde hans egen
förtjusning och stolthet, ehuru det just var det slaget,
som man får se i dussintal och vilket därför alltid för
sin ägare medför olägenheten att gälla som än den
enes, än den andres: »Min Gud, vad ni påminner om
min kusin, min svåger!» etc., etc. Han citerade vers
med teatraliskt eftertryck, red och dansade med
utmärkt elegans, samt ansågs som högst belevad och
högst egenkär. I fråga om kurtis kunde han ledigt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
