Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kan icke tänka mig det högsta väsendet straffande
oss för våra svagheter: vad som sker måste vara till
vår nytta, ty smärtorna gagna. Och nu, älskade
mamma, låt oss lämna detta ämne ... jag ber innerligt,
att mamma aldrig erinrar mig därom, ty att uppriva
sår, gör ont utan att gagna till något. Jag pjunkar ej
med mig själv, och jag skulle över all beskrivning ångra
detta ögonblick av det högsta förtroende, om jag
framdeles i mammas ögon finge läsa en frågande oro. Låt
oss hellre uppmuntra varandra genom exempel av
styrka! För den stackars Klas* skull blir mamma säkert
efter detta lugnare, modigare, raskare. Men jag menar
ett lugn utan svårmod, ett mod, som ej darrar för
vad varje ögonblick kan medföra, och en raskhet,
som ej medgiver, att kroppen får anses sjuk, så länge
det onda kan övervinnas. Och nu, sedan mamma är
bättre måste vi gå ned, innan tant Catrine Sofie
hinner uttömma alla sina gissningar om vår frånvaro.
Ack, om det bara vore mamma möjligt att vara en
smula hjärtligare mot vår förträffliga kammarrådinna!
Hon är den bästa människa i världen, blott man litet
förstår sig på henne!»
»Det är sant, hon har varit för dig en öm,
kärleksfull mor, men hon är litet dryg: både då hon sätter
sig och stiger upp, sker det med en viss ståt.»
»Åh, det är hennes stora volym och många kjortlar
som åstadkomma denna ståtlighet. Men tant Catrine
Sofie är i grund en mycket god kvinna, som icke gör
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
