Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
förtärt den, tog han hatt och käpp och begav sig på
sin vanliga färd. Nu hade han icke under flera dagar
varit i klockargården, ty regn och hagel hade gjort
både väder och väglad otrevliga för promenader till
fots.
Han fann Marie i tårar.
Klas Malkus erfor en underlig och nästan lika skygg
rörelse vid Maries för honom okända smärta. Sedan
han några ögonblick tyst betraktat henne, fattade
han henne sakta om armen. »Huru är det?» Hans
egen häftiga sinnesoro hindrade honom att säga
något mera.
»Stallmästarn, den elaka människan!» sade Marie,
som vid den deltagande frågan kände sig ur stånd att
längre dölja sitt bekymmer. Men det kom icke längre
än till: »Stallmästarn, den elaka människan!» ty här
brast den kuvade smärtan likt ett för hårt tilldraget
band. Marie hade för allt i världen icke velat bära
sig så oskickligt åt som att storgråta i baronens
närvaro, men hon kunde ej hindra det. Tårarna ville
icke låta befalla sig att stanna inom ögats rand, och
där stod hon nu, en blekfager ros, begjuten av dagg,
som solstrålen ännu icke bortkysst.
»Stallmästarn?» upprepade Klas Malkus. Detta
namn, i detta ögonblick så uttalat av Maries läppar
och förenat med erinringen om stallmästarens
tvetydiga skämt vid middagsbordet, väckte en hel här
av revolutionära tankar inom baronens huvud. »Säg,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
