Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Vilket är ej att tala om?» Det var lycka, att
friherrinnan just nyss gått upp i stora byggningen. Klas
Malkus frågade med sådan oro, att mor Kristina fann
lämpligt att svara rena sanningen. Hon var en
skarpsinnig kvinna, och där hon fann ett tillfälle att verka
för sin tysta plan, där verkade hon.
»Åh, herr baron, det är icke något farligt!» genmälte
hon med så lycklig modulerad ton, att baronen gärna
kunde sväva i ovisshet om tillförlitligheten av hennes
försäkran. »Men jag skall säga hur det bar till. Petter,
som forslade pianot hem till vårt, sa’ så tvärt ifrån,
att jag skulle hit och låta unga baron åder, att Marie,
som är en klen stackare, tog det häftigt och
svimmade. Hon blev därför den första som behövde
åderlåtning, och hon fick det ock. Men nu är jag säker, att
hon är rask tills jag kommer hem, för
alterationsdå-ningar gå snart om.»
»I morgon», yttrade baron Klas helt sakta, »hoppas
jag vara frisk. Hälsa henne det!»
Mor Kristina gick, men hennes lilla berättelse
kvar-blev hos baronen för att växelvis fylla hans hjärta
med kval och förtjusning. Marie älskade honom, och
han önskade ju ej något högre än att få kalla henne
sin. Men var hon fullt värd allt det, som han måste
genomgå för henne? Han ärnade pröva det, och fann
han henne sådan han hoppades, »då», sade han till
sig själv, »komme än vad som helst, blir hon min!»
Olyckligtvis var detta blott sakens ena sida, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
