Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
efter det!» sade kapellmästaren, som ville visa sig
riktigt kavat.
»Har jag icke?» utbrast baron Klas med en ton, vars
häftighet och styrka utgjorde en motsats till hans
vanligtvis låga röst. »Men lika mycket» — han satte sig
åter till rätta i stolen — »låt mig veta om hon givit
honom sitt ja?»
»Nej då, men hon skall snart göra det.»
Klas Malkus andades lättare. Han förstod först nu,
vad det ville säga att darra för förlusten av en skatt,
varom man tror sig säker. Hade han blott kunnat få
se Marie . . . men han kunde icke ens förmå sig att
fråga efter henne och nödgades gå utan att hava
erhållit det dyrbara vattenglaset av hennes hand.
Ett par förnyade besök avlöpte lika fruktlöst.
Kapellmästaren och mor Kristina syntes bägge litet
högdragna, och Marie visade sig alldeles icke. Då beslöt
Klas Malkus att emot sin vana återvända på
eftermiddagen, och det lyckades bättre. Klockarefar, som nu
trodde sig säker för den dagen, hade icke kunnat
motstå frestelsen av en auktion i närheten, och mor hade
rest in till staden att handla.
Marie satt ensam just i den gamla kära länstolen
och tänkte på honom, som sakta inträdde. Ett lätt
rop av undran och glädje bävade över hennes läppar.
Det var ju en evighet sedan de sist träffades.
Klas Malkus lät henne ej stiga upp. Han drog en
stol fram till hennes, fattade bägge hennes händer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
