Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»O, min Gud», viskade hon, »måtte jag bli stark, ty
jag vet nu, att jag vill lida allting!»
Huru underfullt ljuvt att smeka hennes kind,
hennes mjuka, vackra hårflätor, att se huru rodnaden
trängde sig ända upp över pannan och huru
ögonlocken sänkte sig och öppnades i ständigt ny och
tjusande förvirring!
»Vad du är vacker, Marie!» sade han och förde
hennes huvud sakta tillbaka.
»Ack, Gud give, att jag vore det», svarade hon, »och
att baron bara alltid tyckte så!»
»Baron ... fy, Marie! Vill du kalla din trolovade
så .. . Låt mig ej höra det mer!»
»Jag kommer visst aldrig att säga något annat!»
återtog hon leende.
»Jo, du skall säga Klas, du skall säga du! Jag vill
nödvändigt höra, hur det låter ... Du finner ju, Marie,
att du icke hädanefter kan säga baron, då vi äro
ensamma. Jag önskade, att du aldrig behövde säga det
i främmandes närvaro heller, men till dess jag blir
myndig... vi ha ej långt dit. . . måste vår
förbindelse bli en hemlighet mellan oss.»
»Gud ske lov för det!» sade Marie glatt. »Så länge
får jag vara lycklig utan oro.»
»Och sedan, efter ’oron*, bliva vi ändå lyckligare.
Ser du, då skaffar jag mig ett litet trevligt hem, där
min Marie blir den milda härskarinnan, ty på det stora
Tyringsholm skulle vi icke trivas. Där må mina för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
