Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
borde göra. Också hade hon ej dansat ett fullt varv,
innan hon blev tvungen att sluta . .. och Richard,
som såg henne ett ögonblick luta sig mot dörrposten,
glömde Hedvig, balen, allt, utom henne. Släppande
sin dam handlöst ifrån sig, ilade han till dörren.
Isabella mottog genast hans arm, och han förde henne till
soffan i andra rummet.
»Lämna mig, lämna mig på ögonblicket, Richard!»
Men översten, majorskan, Virginia och fröken Gunilla
voro redan efter. . . Fråga på fråga, råd på råd!
Genom en ansträngning, som endast syntes i
hennes öga och på pannans svällande ådror, satt hon där
lugn, kall, nästan orörlig. »Varför så mycket väsen i
Guds namn! Det är ju alldeles ingenting... Jag tål
ej att valsa . . . Varen icke oroliga, mitt herrskap, utan
lämna mig ensam en liten stund!»
Efter många motsägelser, och först då hennes
otålighet blev märkbar, fick hon sin önskan uppfylld.
»Giv hit min schal!» viskade hon till Virginia, som
hastigt kom tillbaka med den . .. Men förgäves var
Virginias bön att få bli kvar. »Söta du», sade Isabella #
med ett bemödande att småle, »jag vore förtvivlad
att beröva kammarherren den möjligaste bästa
ersättning . . . Gå, gå!» Det låg i de sista orden ett nästan
befallande uttryck .. . Virginia gick.
Så snart Isabella blev ensam och själv tillreglat
dörren, föll masken från hennes ansikte. Hon nästan
uppslet klänningen, lossade alla band, och insvepande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
