Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
jordiska goda ... låt mig blott behålla min själs
frid!»
»Nej, åh nej, det är icke möjligt!» utbrast översten
i en ny ton, en ton, som tydde på slitande marter.
»Nej, min gode, min älskade son, du vill icke göra mig
tokig, eländig, nästan förtvivlad om Guds
barmhärtighet! Klas Malkus ... jag» — han tystnade — med
starka steg gick han upp och ned i rummet — »jag .. .
du vet icke vad jag gjort för dig ... Nog av, min son,
det har varit mycket! Döm mig ej till rysligare kval
än min kraft förmår uthärda! Och finnes det större,
än att se dig, som jag velat lyfta så högt, sjunka så
lågt? Min styrka är uttömd... Klas Malkus, se din
fars tårar ... Jag har aldrig, så långt jag kan minnas,
gråtit förrän i dag!»
överstens styrka och självbehärskning voro ock
verkligen uttömda. Hans sista kraft ägnades en hand.
ling, som karakteriserade den stolte mannen: han sköt
regeln för den dörr, som ledde tiU salongen, och sjönk
så, med händerna för det hemskt vanställda ansiktet,
ned på stolen.
Klas Malkus stod häpen över den outsägligt
pinsamma anblicken. Med rysning läste dock
friherrinnan i hans drag att ingen ändring vore att hoppas. Då,
i detta förfärliga ögonblick fattad av sin ångest, sjönk
hon till sonens fötter men svimmade, innan hon
förmådde säga ett ord.
Orolig uppslog Klas Malkus dörren till röda kabi-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
