Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sedan dess satt Marie varje dag hos Klas Malkus.
Det var hon, som anade och förekom allt vad möjligen
kunde tillfredsställa honom, allt det han behövde, ty
ännu yttrade han ingen annan önskan än den, att hon
måtte stanna hos honom.
En dag vågade Marie öppna pianot, utan att han som
vanligt med en mörk, ovillig min avbröt hennes
förehavande; denna gång nickade han till och med ett
omärkligt bifall. Då sjöng och spelade hon, livad av
sälla aningar, en av de sånger, han högst älskat, och
tonerna och Maries röst smekte hans själ och smälte
det isbälte, som dragit sig omkring den. Han lyssnade
djupt och länge, och tårar strömmade över hans bleka
kinder. Bävande av hopp och oro, lämnade Marie
instrumentet och störtade mot honom . .. hans armar
voro redan utsträckta, och hon kände, att i
tryckningen av dem fanns värme och återvändande liv.
Från den dagen hoppades man det bästa.
Friherrinnan Eugenies hjärta höjde ett varmt tackoffer till
den, som är mäktig skicka en stråle att upplysa
bekymrens natt. Om Klas Malkus* förnuft gått under i den
stora välvningen, då .. . hon vågade sig ej längre
inom de mörka tankarnas område. Hon kunde blott
prisa Gud för hoppet, denna genius, som ej besökt
henne under så många bittra dagar.. .
Och Isabella?
Samma sorgfulla afton, då den mystiska slöja,
vilken hitintills omhöljt hennes mors inre liv, brast itu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
