Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Men ännu är det för bittida!» sade Richard och
betraktade med nästan skygg blick den flyktiga, hastigt
försvinnande rosen på den älskades bleka kind . . .
»Ack, Isabella, är det möjligt, att du verkligen skyr
att vara ensam med mig? Redan mången gång har jag
kunnat ha en sådan stund som denna, men alltid
skaffar du dig något sällskap. Du vet icke hur bittert det
är mig att tro, att dessa olyckliga välvningar, varuti
jag äger alldeles ingen del, stämt dig emot mig. . .
Vi hava blivit liksom främmande för varandra!»
Richard borsköt bordet och drog en stol nära soffan,
men Isabella hade dessförinnan ur vasen bemäktigat
sig ett par liljor, vilka tjänade henne i stället för
solfjäder.
»Nej, Richard, vi hava icke blivit främmande för
varandra, men .,.»
»Men .. . vad . . . Ack, nej, se icke jämt på
blommorna: jag blir avundsjuk! Du ser på allt, människor,
blommor, djur, på allt, utom på mig!»
»Undra icke därpå», sade Isabella vekt, »undra icke,
Richard, att jag undvikit dig! Visste jag ej, att det
första ögonblick vi blevo ensamma, skulle, måste föra
oss på minnen av oroande natur? Din hjältemodiga
uppoffring ägde en grund . . . Ack, du tror väl icke,
att jag varit otacksam, fast jag undvikit dig?»
»Uppoffring, tacksamhet», upprepade Richard i
djupt upprörd ton, »äro kalla, betydelselösa ord mellan
oss. Vad lever jag för, Isabella, om ej för ditt lugn, din
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
