Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Isabella, du är i denna stund mera grym än själva
döden: han unnar mig åtminstone ett par års sällhet,
du icke en sekunds. Och du är även grym mot dig själv,
då du tillåter ditt stolta sinne att överlämna dig
ensamt åt din egen styrka. Du är självisk, Isabella . . .
du är dig själv allt, och jag är dig intet!»
»Säg ej detta, Richard, ty det är orättvist! Du är
och blir min förste, min dyrbaraste vän, till vilken
jag alltid med hängivenhet och förtroende vänder
mig .. . men mera kan du ej vara för mig. Du känner
mig, Richard, du vet, att jag icke är vankelmodig,
och tro mig: jag ändrar mig aldrig!»
Ingen omanlig klagan gick över Richards läppar,
men vad som tilldrog sig inom honom, det syntes på
kindens färgskiftning och läppens darrning. Utan att
säga ett ord, öppnade han dörren till paviljongen, och
Isabella skyndade förbi honom med en hastighet
liksom hon sprungit över en avgrund. Då hon ute på
bron vände sig om, låg dock i hennes blick ett uttryck,
som, ifall han sett det, kunnat förklara, att hon med
avgrunden lämnade även himlen bakom sig.
Lutad mot dörrposten, kvarstod Richard i djupa
tankar.
»Bliv ej länge ute!» tillropade honom Isabella, när
hon steg på första terrassens trappsteg. Han hörde
henne ej, och då hon än en gång vände sig om, såg
hon honom just tillsluta dörren.
Så slutade Richards rosenröda dröm.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
