Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
händer till bön, viskade hon i sitt sinne: »Måtte jag
nu icke förneka mig! Skilsmässan blir lång, men jag
vill icke dö som en romanhjältinna ... jag skall icke
hava sparat tillhopa alla dessa känslor för att därmed
övergjuta honom vid slutet... nej, dessa ögonblick
skola ägnas åt något mig och honom värdigare. Gud,
min fader, nu tackar jag dig varmt, att du givit mig
mod till försakelse av jordens sällhet! Huru mycket
bittrare kunde ej skilsmässan ha varit, om . . .»
Richards hand klappade lätt på dörren. »Kom!»
bävade det sakta över hennes läppar, och i ögonblicket
satt han på soffans kant vid hennes sida, med hennes
hand i sin. Hans öga överfor hennes ljusa, sköna
gestalt, och kanske skänkte det henne ännu en hemlig
tillfredsställelse att läsa den beundran, som hans
livade blick uttalade.
»Jag har redan länge väntat här ute!» suckade han.
»Min gode, dyre Richard», sade hon ljuvt med denna
obeskrivligt sköna och heliga ton, som låter oss ana
harpoklangen från högre zoner, »vet du ej, att vi ofta
längta och vänta efter det, som, då vi erhållit det, vi
förgäves önska åter? Detta är vårt sista samtal: jag
känner, att jag i morgon icke skall förmå att lämna
sängen. Jag har stritt emot, så länge det varit möjligt,
men en gång måste jag likväl giva med mig.»
»Vårt sista samtal?» sade Richard dovt, och den
sönderslitande ångest varmed han hastigt slog sin
arm om hennes liv, kvalde henne gruvligt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
