Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Richard sade ingenting, men vid den hastiga skymt,
Hedvig fick av hans ögon, tyckte hon sig varsebliva
ett hjärtligt frågande uttryck. »Det blir mig ett kärt
nöje!» svarade hon med en förbindlig böjning på sitt
intagande huvud.
»Och Richard . . . det ser jag på honom», återtog
Virginia i lätt skämtande ton . . . »anhåller på det
vördsammaste att få hämta dig antingen i vagn, på
båt, till fots eller till häst, ty ännu har han, skall du
veta, icke så litet kvar av den ridderliga artighet
och goda ton, som salig onkel inplantade hos honom.»
»Du förekommer mig!» inföll Richard och vände
sig till Hedvig med en artig och uttrycksfull bugning.
»Ack, jag fruktar, att det blir alltför mycket
besvär!» stammade Hedvig och vände sig åt sidan.
»Avslaget således?» yttrade Richard, och hans ton
var icke alldeles likgiltig. »Fordom», tänkte han,
»skulle hon ej hava gjort det!» Han såg i Hedvigs blyga
skygghet något helt annat än vad den innebar,
nämligen en önskan att visa honom skillnaden mellan detta
fordom och detta nu.
»Varför avslaget?» medlade Virginia. »Hedvig
svarade ju, såsom vi fruntimmer alltid göra, då vi vilja
undvika att varken säga ja eller nej . . . och du,
Richard, gör väl bäst i att visa, att besväret icke är så
stort.»
»Ja, ifall icke. ..» Hedvig vände sitt rodnande
ansikte mot honom, och vid åsynen av denna rodnad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
