Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Jag hoppas», sade Richard, som återfått en fläkt
av sin forna glada anda, »att du icke försmår min
hustrus rosenläppar! Utan krus, baron Klas Malkus . .
du vill väl ej försmå henne för andra gången?»
Baronen, ännu i denna som i de flesta andra
punkter densamme som fordom, lät ohörsam sitt
»skuggande flop> nedfalla och vände sig förlägen åt annat håll;
men då Hedvig, som rätt väl förstod en liten
blinkning av sin man, skälmskt drog det undan och
hjärtligt och gott sade: »Håll till godo!», då var intet annat
råd än att till bekräftande av släktskapen låta kyssa
sig. Sedan denna kinkiga punkt var över och Richard
anhållit om samma gunst av Marie, som han beviljat
Klas Malkus i avseende på sin egen hustru, blev Klas
vid bästa lynne och språkade hjärtligt och glatt,
såsom han aldrig förr det gjort. Richards närvaro och
den fasta vissheten om bägges deras stora lycka
upprymde honom. Marie och Hedvig jämte de glada,
vackra barnen delade männens grupp, bildande den till
ett skönare helt, och muntert kastade brasan sitt
flammande sken över så många oändligt lyckliga
varelser.
Kanske var magister O., som här utgjorde ensam
åskådare, icke mindre lycklig. Det gjorde hans hjärta
obeskrivligt gott att se denna härliga »tavla ur livet»,
särdeles då hans blick föll på Klas Malkus’ livade
ansikte.
»Och leva vi till nästa riksdag», yttrade senare på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
