Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Hur besynnerligt allt detta förefaller!» återtog Gustaf
och skakade sitt unga kloka hufvud. »När har då mamma
börjat bli så god?»
Vid den enkla frågan rodnade friherrinnan oeh vände
sig förtrytsamt bort.
Baronen deremot såg på sin son med en djup blick
och svarade eftertryckligt: »Mamma har alltid varit god,
fastän man ty värr ofta råkar missförstå hvar andra, men det
är först i afton hon visat sitt hjerta öppet för oss. Måtte
det nu bli ditt varmaste och högsta bemödande, min son,
att göra dig värdig dina föräldrars kärlek, rättfärdiga deras
förhoppningar och sålunda belöna deras omsorger!»
»Det vill jag och det skall jag!» svarade Gustaf lifligt
och fattade begges händer, hvilka han tryckte till sina läppar.
»Snälla mamma, förlåt det jag nyss sade, och eftersom
mamma nu älskar mig och pappa ser så vänligt på mamma,
så skall jag också hålla af mamma som min egen mor. Men
lofva mig bara att vara god och rigtigt öm mot pappa, när
jag ej mera är här, ty en gång kommer jag till baka, och
då ... men jag vill ej tvifla: jag ber blott, att mamma skall
lägga handen på mitt hufvud och säga, att mamma skall
innerligt älska och vårda honom!»
»Jag lofvar dig det inför Gud, Gustaf!» stammade
friherrinnan, betagen af en djup och oförstäld rörelse. »Trygga
dig vid mitt ord . , det skall vara mig heligt.» Och hon
lade sin hand, jemte faderns, på den knäböjande sonens
hufvud. . . Det blef nu en stund af högtidlig frid, den första
af detta slag på Engelviken.
Aftonen förgick under förhoppningsrika samtal om
framtiden samt de stundantie förberedelserna till resan, hvilken
man öfverenskom skulle snart företagas. Baronen inlät sig
med Werner, — hvilken i parentes sagdt, tyckte sig vara
liksom fallen från skyarne vid den så hastigt förändrade
ställningen inom huset — om de tjenligaste åtgärderna för
fortsättningen af Gustafs uppfostran. Men som Werner ännu
var nog litet erfaren att kunna biträda med väsendtliga råd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
