Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Hvem säger sonen hvar fadern hvilar?» hviskade
Lindorm, under det han i den tysta, ljumma aftonen sakta
framsmög mellan grafvarne och ej ett ljud afbröt stillheten,
utom då en susande vindflägt berörde de lossnade
jernkor-sen med deras prydnader och åstadkom en hemlighetsfull
klang. Han stannade snart framför en marmorsten, omlindad
med några halfvissnade kransar, hvilka tycktes antyda, att
den grafkulle, de betäckte, ännu vårdades med sorgfällighet.
Han böjde sig ned och läste sin faders namn jemte årtalet
af hans dödsdag.. det var åtta år gammalt, Inunder stodo
de enkla orden: »Han har funnit frid.»
* Väl dig, du min faders älskade ande!» snyftade sonen
och lade den brännheta kinden mot den iskalla marmorn.
»Väl dig. . . När skall din son vinna frid?»
Och han förblef knäböjande en lång och helig stund.
Då han uppreste sig, syntes ett outsägligt strålande uttryck
sväfva öfver det sköna ansiglet. På den andra sidan af
stenen stannade han åter och läste friherrinnans namn och
dödsdag. Den hade inträffat för nio månader sedan ....
»Stackars qvinna», suckade Lindorm, »lifvet bar ej rosor
för dig! Du höll dock troget ditt löfte, det vet jag!
Der-för är ditt minne mig vida dyrbarare än det jordiska goda,
du efterlemnade åt mig. . . Frid öfver bådas edert stoft!»
Han lemnade sakta grafven och vände sina steg till en
annan del af kyrkogården. Under en lummig pil, hans
barndoms älsklings- och lekplats, stod en enkel, ännu underhållen
torfbänk. Vid åsynen af denna tycktes hans anletsdrag
ljusna och ett småleende sväfvade öfver läpparne.
Här hade Gustaf Lindorm mången aftonstund suttit med
den lilla Georgina vid sin sida och berättat henne sällsamma
sagor, uppfunna i hans egen inre trollverld. Och huru
uppmärksamt hade hon icke afhört dem, med de små händerna
hopknäppta, hvilande öfver knäet, i stum, men uttrycksfull
andakt! Under några ögonblick dröjde hans minne hos det
hulda barnet, men omärkligt öfvergick tanken till jungfrun,
hvilken han snart skulle skåda i dess yppiga ungdomsfäg-
Gustaf Lindorm, i. 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
