Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
för jag ville skydda de små varelser, som i det der trädet
tagit sin tillflykt?»
»Är herrn baron Gustaf då?» frågade gossen och såg
honom med den klara, nu åter leende blicken i ögat.
»Det är jag. Men hvaraf sluter du det?»
»Åh, kors, jag har många gånger hört Georgina säga,
att denna bänk och detta träd tillhöra herr baron. Ser icke
baron, att torfven är omlagd . .. det har jag gjort.»
»Har du det, min snälle gosse! Låt mig då tacka dig
derför. . . Men säg mig nu hvad du heter och hur gammal
du är?»
»Jag heter Willv Hermer och är elfva år!»
»Hermer?» ropade Lindorm hastigt och tryckte med
glad rörelse gossen i sina armar. »Du är då Georginas bror?»
»Ja, det är säkert!» sade Willy. »Jag håller också
bra mycket af henne . . men efter stararne voro baronens,
får jag väl be om ursäkt. Jag ofredade dem i alla fall icke
för min skull; jag ville bara ha en att ge Gina i morgon
på hennes namnsdag.»
»Ah, var det så? Kom då till mig i morgon bittida,
så skall jag lemna dig ett par mycket vackra och tama
grön-siskor, hvilka jag i morse, då jag for genom M., köpte med
bur och tillbehör af en fattig gosse, som bjöd ut dem. I
fall min reskamrat icke redan farit bort med vagnen, skulle
du fått dem med samma. Och helsa dina föräldrar och din
syster så hjertligt från Gustaf Lindorm! I morgon
eftermiddag skall jag besöka mina gamla vänner i sällskap med
den slägting, som åtföljer mig.»
»Tack, tack, herr baron, för båda löftena . . kom tidigt!»
Willy lyfte med ledig artighet på sin mössa, och med ett
par språng var han öfver stenmuren och ute på fältet.
»O, du gyllene barndomstid!» suckade Lindorm och
såg med vänlig blick efter den bortilande gossen. Men efter
hand utbredde sig åter en slöja öfver ögats glans. Han
satte sig tankfull på torfbänken och stödde hufvudet emot
handen. »Alidas son, Georginas bror!» mumlade han.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
