Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ANDRA KAPITLET.
Lindorms drag vexlade ofta uttryck under den korta
vandringen. Det syntes, att de känslor, hvilka ömsom
be-herskade honom, voro af högst olika art, smärta, ljuft
vemod och stolthet. Men, ack, äro väl dessa desamma ställen,
han fordom lemnade? Med undran blickade han omkring
sig. Den sköna, rika trakten, förhärligad genom de sista
solstrålarnes glöd, är sig ännu lik, men är väl denna
svartgrå byggnad, med sin till hälften ramlade balkong, sina
sön-driga ornament, samma boning, i hvars salar han sprang
omkring som gosse? Och hvart hade det lilla röda huset på
andra stranden tagit vägen? Ej en skymt syntes deraf, men
med beundran hvilade hans öga på den tafla, som framstått
i dess ställe. Midt på en halfrund plan, omgifven af höga
häckar, reste sig ett ståtligt stenhus i en vacker arkitektur.
Kring det platta, med skiffer belagda taket löpte en smal
altan, och på altanen, hvarifrån man måste hafva en
vidsträckt utsigt öfver Engelviken och den kringliggande trakten,
tyckte sig hans skarpa öga upptäcka en qvinlig figur, lutad
öfver gallerverket på den motsatta sidan.
»Att Arthur skulle taga kikaren!» mumlade han med
en ton nära lik ett uppenbart missnöje. »Kan det vara
Georgina... nå, hvad rör det mig? Jag måste skynda att
taga i besittning min uggleborg, såsom Arthur kallade den.»
Knappast hade Lindorm trädt inom den första porten
till alléen, förr än en ung, väl klädd man af ett ledigt och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
