- Project Runeberg -  Gustaf Lindorm /
47

(1887) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

mig hjelten på kyrkogården mera. Låt mig för all del få
veta något fullständigt!»

»Vänta litet — fruntimren ä’ alltid så nyfikna... låt
mig först tänka efter!»

»Han var naturligtvis af en ståtlig växt?» började
Georgina.

»Majestätisk och med en gång så stolt och allvarsam,
att jag aldrig sett någon gå på detta sätt. Det låg
någonting rigtigt värdigt deri.»

»Godt, Willy, du öfverträffar dig! Nu komma vi då
till hållningen; hurudan var den!»

»Den mest, mest. .. hvad är det för ett ord pappa
alltid nyttjar, då han vill beteckna någonting — huru skall
jag säga, någonting, som gör intryck på andra?»

»Imponerande kanske ...»

»Just det ordet kan duga, Gina! Hållningen var
verkligen imponerande .. Men vänta, jag erinrar mig ett annat
uttryck: dis . .. dis.. . distinguerad. Jaha, den var också
distinguerad. Vill du ha bättre beskrifning?»

»Men du har ätinu ej sagt, om han var vacker?»

»Jo, det kan du lita på. Hög panna och stora
mörkblå ögon med långa, långa ögonhår och någonting så mildt
och ändå befallande deri. Ja, det var rigtigt underliga ögon.
Och händer hade han, så hvita, att jag ej kan begripa, att
en karl kan ha så hvita händer.»

»Kors, Willy, du förvånar mig alldeles! Gud vet huru
en liten gosse som du kan berätta så, så...»

»En liten gosse som jag!» härmade Willy. »Menar
du, att icke jag både ser, hör och lägger på minnet? Åh,
jag vet en hel hop mera!» tilläde han skälmaktigt.

»Men hvart tog främlingen vägen?»

»Jo, ser du, sedan han i djup andakt knäböjt vid en
graf, hvilken förmodligen var kär för honom, satte han sig
på den lilla bänken. Han syntes då bekymrad och lidande:
ansigtet var så blekt, att jag lätt såg, att han hade någon
stor sorg. Men, vet du, bäst jag var der uppe i trädtoppen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:53:07 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/efcgustli/0047.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free