Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
pade han ifrigt och visade sig i alla möjliga bevekande
ställningar för att förmå sin hulda mamma till mera
foglighet. Men exekutionen slutades ej, förr än alla
bestånds-delame af »mäster Erik» upplöst och förskingrat sig i vinden,
då den stackars Klas-Isak skyndsamt kröp in i den rymliga
hundkojan till Polle, hvilken redan vid första ljudet af den
välbekanta rösten förfogat sig dit.
»Hoj, hoj, hvilket fäkt med den otäcka pojken!» pustade
damen andtruten, i det hon förtroligt närmade den
veder-qvickande, men illa hopklämda prisen till sin näsa. »Hoj,
hoj . . om förlåtelse, mina herrar!» Hon öppnade grinden,
och Lindorm och Arthur, den senare högt skrattande, redo
in på gården. Damen såg argt på honom, och vände sig
till Lindorm med frågan: »Hvem ha vi den äran att se?
Jag är enkefru Barsk, husförestånderska och värdinna här
på prestgården.»
Herrarne stego af, bugade sig lätt och uppgåfvo sina
namn.
»Jaså, kors, är det herr baronen, som ärft Engelviken?
Ödmjuka tjenarinna.. mycket välkommen! Kyrkoherden är
hemma, men ännu icke alldeles i ordning. Får jag be
herrarne följa mig till gröna gästkammaren, medan jag snyggar
upp honom litet.»
»Min bästa fru Barsk», försäkrade baronen, »detbehöfs
alldeles icke. För mig blott till honom! Vi ha lefvat så
länge och på så förtrolig fot med hvar andra, att allt slags
krus är helt och hållet olämpligt, till det minsta öfverflödigt.»
»Det må vara», yttrade fru Barsk med en ton, som icke
motsade hennes namn, »det må vara, men jag menar, att
jag också en smula förstår mig på hvad som är lämpligt
eller icke. Derom var åtminstone min salig man, Christian
Barsk — gud fröjde hans själ — öfvertygad. Han tog
aldrig ett steg utan att höra min tanke, och såsom
husförestånderska härstädes, anser jag min pligt vara att taga
inemot lika vård om min husbonde.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
