Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
väl fördunklas af ed ra loekars guld, skulle göra mig till den
lyckligaste af dödliga.»
»Nej, till och med som skämt godkänner jag icke en
sådan anspråksfullhet I» svarade Georgina*, afsnäsande sprättens
djerfhet, under hvilken hon väl visste låg en djupare mening.
»Dessutom», tilläde hon, »har jag i dag erhållit dessa
blommor från förvaltaren Waldenberg. Han har sjelf uppdragit
dem, och som jag mycket värderar hans karakter och
anspråkslösa väsende, har jag velat visa honom min aktning
genom att bära dem.»
Hofrättsnotarien blef blossande röd. Han lekte med sin
lornjett och yttrade med en viss vårdslöshet: »Fröken
upptager ett litet skämt allt för allvarsamt. Jag kan, på min
ära, ha det nöjet försäkra fröken, att det i intet hänseende
är min afsigt att täfla med förvaltaren Waldenberg I»
Fru Hermer, som ej tyckte om detta slags konversation,
föreslog, att man skulle gå in, emedan myggorna voro så
besvärliga. Man kunde nu roa sig med musik. Detta bifölls
med glädje af alla, ty en hvar kände, att en vändning i
samtalet blef välkommen.....
Från rummet näst intill det, hvarest herrarna spelade
vira, hörde Lindorm någon med smak preludiera på en harpa.
Hvem kunde det väl vara, om ej Georgina? Denna
förmodan blef visshet, då en ljuf och klangfull fruntimmersröst
förenade sig med ackompanjemanget.
Att oförmodadt höra en härlig stämma, att för sitt
andliga öga se sångerskan och likväl sitta fängslad vid ett
spelbord, der de medspelandes allvarsamma och oroliga blickar
erinra om minsta bristande uppmärksamhet, är ett obehag,
som under vissa omständigheter kan kännas synnerligen
för-tretligt. Lindorm kände allt detta, då notarien Blom stod,
såsom kallad, i dörren. Det nederlag, denne lidit i
trädgården, gaf honom styrka att för första gången visa sig
liknöjd för Georginas tjusande sång och mästerliga spel. Med
ett utseende liksom han aldrig känt en intressantare anblick
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
