Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sande sig, släppte han den åter. »Förlåt, förlåt.. jag
skrämmer er med min häftighet! Jag har någon gång sådana
mörka stunder som denna. Då är jag mig icke alltid mägtig.
Dock, vi skola lemna detta .. och som jag nu är för mycket
upprörd för att kunna följa er hem, måste vi skiljas. Säg
att ni förlåter mig denna frånvaro af allt det, som verlden
kallar passande, och tro att jag icke förmår besegra mitt
tungsinta lynne! Det är ett sorgligt arf.»
»Hvarför skulle jag anklaga er för en sådan
obetydlighet som ett fel mot det passande?» sade Georgina sorgset.
»Men det bedröfvar mig, att ni är så söndersliten i er själ.
Jag fattar icke er smärta, men jag ber er, fly dit, der intet
tvång finnes mellan det qvalda hjertat och hugsvalaren. Ni
skall der finna en säkrare tröst, än menskliga läppar kunna
gifva, låge än en varm själs djupaste deltagande deri!» Hon
räckte honom handen till afsked med ett obeskrifligt leende.
»Icke tröst», svarade han allvarligt, »men mod och
undergifvenhet... Lef väl, fröken von Werdenberg!» Han
hastade bort.......
Några ögonblick stirrade Georgina efter honom. »Gustaf,
Gustaf», hviskade hon, och en välgörande flod af tårar kom
att lindra det qvalda hjertat, »hvilken mörk hemlighet
omsluter dig? Jag vågar icke gissa den! Han rodnade, han
blef förvirrad, då han såg, att jag varseblef de enkla orden:
*Af Constance’. Hvarför rodnade han? Jag kan tänka mig
blott en orsak dertill. Men hvilken den ock må vara, så
vet jag nu — jag är säker derpå — att hans hjerta är
mitt. Och detta är nog .. jag vill icke känna denna hemska
hemlighet, ty, o Gud, om någon svår synd fläckade hans
själ, huru kunde jag uthärda att erfara det? Nej, det kan
icke förhålla sig så: det måste vara annorlunda.» Och hon
lyfte bedjande ögonen mot himlen och bad med hopknäppta
händer, med djup, brinnande andakt: »Fader, må han
vara ren, fri från skuld, och jag begär icke mera — icke
mera, ty jag är ju redan lyckligare än han.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
