Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
för mitt ord, ty det beror helt och hållet på hvad du förstår
med artigheter.»
»Hvad jag förstår dermed — sådan dum fråga? Men
utan omständigheter, låt mig rätt och slätt veta, om hon
yttrat sig just så, som du nu sagt?»
»Om ej i ord, så åtminstone i gerning. .. döm sjelf!
Hon tackade Waldenberg med allra största vänlighet — jag
finner det nödigt att här begagna ett superlativt uttryck —
för de blommor, han sände på hennes namnsdag. Vidare
erhöll han tillåtelse att se, att hon bundit en krans af dem .,
åtminstone tror jag, att detta var meningen, emedan den
hängde på harpan. Dess utom sade hon, det erinrar jag mig
bestämdt, att hon velat bära denna krans för att lemna
honom en vänlig gärd af sin aktning, och Gud vet, om det
icke var vänskap till på köpet. Kan ej allt det der,
sam-manlagdt med den omständigheten, att min skarpa blick
saknade kransen, då Hermer och jag återkommo från ett annat
rum, äfvensom att Waldenberg syntes alldeles salig, när jag
hann upp honom på bryggan, dit han förut begifvit sig, kan
ej detta öfversättas så som jag gjort det, så bekänner jag,
att jag icke förstår mig på saken.»
»Nej, det gör du i sanning icke!» svarade Lindorm i
förändrad ton. »Jag har ingen erfarenhet i den vägen, men
det är min öfvertygelse, att kärleken ej yttrar sig genom
ett sådant offentligt erkännande af sitt föremåls framgång.»
»Nå,# hvem har sagt, att hon skulle visa symptom af
kärlek? Åtminstone har jag icke påstått det. Hon kan väl
utmärka honom ändå, och det gör hon, vare sig af vänskap,
medlidande, aktning eller nyck, lika mycket, det vet jag ej
och bryr mig också ej om att utreda det, men att ingen
annan kunnat skryta af en sådan uppmärksamhet, som
blifvit Waldenbergs lott, det är säkert. Hvart menar du, att
kransen tog vägen?»
»Det kan jag icke veta: jag tror, att hon antingen
gömt den, eller att han kanske tog den utan hennes vetskap.
Det senare är dock ej rätt förenligt med Waldenbergs van-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
