Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lärer vara inne, och jag skall åtminstone — hon sitter på
altanen — visa l^enne, det en man, som tjugu år suttit på
domarestolen, med stoisk värdighet kan af höra sin egen
dom.....»
»Min far nämde», yttrade Georgina, som af
härads-höfdingens tystnad märkte det han väntade, att hon skulle
inleda samtalet, »han nämde, att herr häradshöfdingen ville
hedra mig med ett enskildt samtal.»
»Ja, jag har verkligen varit så dristig att begära ett
sådant, min nådigaste fröken! Min önskan är att af er egen
mun erfara bekräftelsen eller återtagandet af det svar, er
herr far å edra vägnar lemnat på min anhållan. Det vore
löjligt och förtjenade medömkan, om en man vid mina år
kunde uppröra himmel och jord för att beveka en ung dams
hjerta. Min karakter och mina förmögenhetsvilkor äro
fullkomligt kända i orten. Den förra, tänker jag, skulle vara
er en borgen för ett redligt uppfyllande af min önskan att trygga
och förljufva en så älskvärd varelses framtida lif. De senare
berättiga er till den förmodan, att allt hvad den vänligaste
uppmärksamhet i beqvämlighet och trefnad kunde uppfinna
för att tillfredsställa ert unga sinnes oskyldiga önskningar,
otvifvelaktigt skulle göras.»
»På allt detta, min bäste herr häradshöfding, har jag
aldrig tviflat!» svarade Georginia mildt och lungt. »Ingen
qvinna kunde blifva alldeles olycklig med en man af så
upphöjda tänkesätt och allmänt aktad karakter. Men tillåt mig
erinra, att det oförnöjsamma hjertat fordrar mera. Jag är
ännu så ung, att den sympati, som förenar tvenne
likstäm-miga själar, nödvändigt måste saknas mellan oss, men utan
den har pligten nästan endast bojor att bjuda. Och hvad
jag en gång i en så vigtig sak yttrat, återtager jag.aldrig.»
»Väl sagdt, min nådiga... På min ära, jag beundrar
en sådan fasthet!» sade Holk och kysste den unga flickans
hand med lika artigt lugn, som om frågan varit om den
likgiltigaste sak i verlden. »Dessutom bör jag tillägga, att edra
skäl öfvertygat mig samt att det hädanefter alltid skall bli
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
