Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TOLFTE KAPITLET.
»Ah . . fröken Georgina är här! Jag har sökt er öfver
allt för att vinna den oskattbara lyckan af några minuters
samtal. Min gud, hvad jag är gamla fru Fortuna
förbunden för den vänliga vink, hon gaf mig att söka er i de
högre regionerna! Dock, hvar skulle man annars söka er?»
»Nå, hvad har händt?» sade Georgina, som ville
anslå sin vanliga skämtsamma ton. »Har jagten icke varit
god? Ni reste ju ut med Willy för att skjuta vildänder, och
nu ser jag er utrustad med bössa, men utan byte.»
»Utan byte», ropade Blom patetiskt... »hvarför denna
barbariska spådom? Jag har ej begifvit mig af än, emedan
jag plötsligt fick den inspiration, jag länge afvaktat.. jag
menar en gudaingifvelse att just denna stund vore den rätta
att djerft försöka sigta på någonting af helt annat värde än
vilda änder.»
»I sådant fall», sade Georgina med plötslig köld, »är
jag ur stånd att begripa hvad notarien skulle göra här uppe.
Jag har i detta ögonblick också en ingifvelse att förkunna:
den att ni lättare skall finna ett föremål på hvarje annat
ställe än här.»
»Hvarför denna isande köld, min fröken? Ar jag då
en så rent af ur menskligheten förkastad person, att jag icke
ens får behålla rättigheten att önska mig förmågan att kunna
sigta efter den sköha paradisfogeln! Ni vet och har länge
vetat — förlåt att jag icke genast nedfaller stendöd efter
denna vågade bekännelse — att mitt hjerta bokstafligen är
Gustaf Lindorm, 7. 8
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
