Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i denna scen. Det har ofta varit i fråga, då här finnas så
många grannar och så mycken ungdom, att inrätta sällskaps*
spektakler . . och till firande af deras blifvande invigning har
notarien haft den artigheten att skrifva ifrågavarande lilla
dialog. Jag kunde omöjligt neka att taga en roll deri.»
Blom, som nu hunnit hemta sig, var genast klar att
instämma. Och vid temligen godt lynne gick hvar och en
att kläda sig till middagen.....
Den der etiketten, i sig sjelf så ledsam, medför äfven
mycket annat ondt. Hade sällskapet förblifvit till samman,
skulle den nu inträdda glädtigheten troligen fortfarit hela
dagen, men den försvann helt och hållet, då en hvar i sitt
enskilda rum fick öfvertänka förmiddagens uppträden; och
då man slutligen samlades vid middagsbordet, var allt ända
till yttre spåret försvunnet af denna stämning. Icke ens
den vanliga lätta tonen ville i dag infinna sig, och kaffet
var knappt drucket, innan herrarne togo hattar och handskar
och aflägsnade sig. Man hade så mycket att packa.
Midt på viken möttes deras båt af Arthurs.
»Tjenare, herr löjtnant U ropade Holk, som åter befann
sig vid vanligt lynne, så snart han ej mera stod under
inflytande af korggifvarinnans åsyn ....
»Ödmjuka tjenare, herr häradshöfding! Redan till baka från
Rosendal? Jag hoppades der få njuta herrarnes sällskap.»
»Det hade varit synnerligen angenämt för oss, herr
löjtnant, men vi skola bryta upp tidigt i morgon. Dess utom
mår min medbroder, hofrättsnotarien, icke rigtigt väl,
hvarför återresan måste påskyndas.»
»Ah, det beklagar jag!» sade Arthur med ett leende,
hvilket innebar ingenting mindre än borgen för sanningen af
hans ord. »Värmen är ock ovanligt stark i dag.»
»Säg snarare kölden!» inföll Holk listigt skrattande.
Blom pinades under den obarmhertiga gisseln, svepte
kappan väl omkring sig, lutade sig mot relingen af båten
och förblef tyst... O, om han vetat, att hans vördade
förman rönt precis samma öde!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
