Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
medan kindens purpur blef idel glöd, neg hon som en blyg
skolflicka, med ögonen häftade på mattan.
»Det är min syster. ..» sade fru Marshausen. »Kom
fram, lilla Louise! Häradshöfding Holk är din gode vän, det
vet jag, och löjtnant S. är hans gäst.»
Louise uppslog långsamt sina sköna, svarta, eldiga ögon.
I hennes blick låg någonting på en gång naivt och
skalk-aktigt. Hon var brunett, men icke just af söderländska
typen. Läpparne voro röda som koraller och visade vid
minsta småleende de hvitaste tänder. Hvad hyn beträffar,
fick man tänka på nordens rosor och liljor, öfverfärgade af
solen.
Den vackra flickan hemkom från gärdet och hade icke
sett de främmandes åkdon eller mött någon, som underrättat
henne om deras ankomst. Icke utan bryderi fann hon sig.
i sin enkla hvardagsdrägt, helt oförmodad t stående inför
tvenne herrar, af hvilka den ene var henne alldeles obekant,
Hennes hufvud betäcktes af en lätt halmhatt, och på armen
hängde en liten videkorg, i hvilken hon burit aftonvarden
till de arbetande. Sedan hon ett ögonblick sett sig omkring,
upplöste hon skyndsamt hattbandet och kastade med ett eget,
vårdslöst och sjelfsvåldigt behag hatten på pianot, stälde
korgen under ett bord, ilade fram till soffan och hviskade
sin syster i örat, likväl ej tystare, än att Arthur, hvilken
stod bredvid, kunde höra det: »Obeskedliga Bertha!
Hvar-före skickade du ej något bud till mig? Se ... så jag ser ut-!»
»Du ser ju rätt brä ut!» svarade fru Marshausen,
hvilken tycktes fullkomligt bemöta sin sextonåriga syster såsom
ett barn . .. »Tag nu snällt din docka», väntade Arthur att
hon skulle tillägga, men det blef i stället: »Tag nu ditt
broderi och sätt dig hos mig! Ormar eller gräshoppor hafva
väl ej skrämt dig under vägen?»
»Ah nej, ingen har skrämt mig!» svarade Louise en
smula förtrytsamt och gick att hemta sina sysaker.
Emellertid hade häradshöfdingen, efter ett par slag fram
och åter, stannat vid den förut omnämda byrån, och sedan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
