Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FJORTONDE KAPITLET.
Djupt inne i en skogig bergstrakt inom en af Sveriges
minst befolkade orter låg år 1818 ett ensligt
fältväbelsbo-ställe. Boningshuset har i senare tider blifvit flyttadt, och
blott en oredig massa af sten och lerjemte tvenne tårpilar,
hvilka synas der invid, äro de enda öfverlefvande vittnena
till en af dessa mörka tilldragelser, hvjlka bilda traditioner.
Ingen ordentlig landsväg förer ännu dit, och vid tiden
för vår berättelse var vägen så svår, att de få resande, som
färdades i denna öde trakt, måste ömsom ridande och gående
sträfva fram på det mest besvärliga sätt. Någon gång kunde
man också få se en skröplig kärra, hvars egare, med fara
att bryta hals och ben af sig, sökte hålla j em vigten, medan
han styrde fram mellan stubbar och stenar.
Sjelfva boningshuset var en låg, af ålder grå bygnad,
hvilande på ingen annan mur än den moderliga jorden. A
framsidan syntes en liten träbro, med öfverbygdt utskjutande
tak, och såsom hviloplatser under dess skydd tvenne
ren-skurade bänkar af ek. Härifrån inkom man i sjelfva
förstugan, hvilken, utom stora dörren åt gården, egde tre andra.
Den mellersta förde till ett nästan alltid tillslutet rum,
be-stämdt åt de få besökande, som någon gång togo fältväbel
Kramers vänliga gästfrihet i anspråk, den andra gick till
köket och den tredje dörren midt emot öppnade ingången
till en låg, mörk sal, med sidokammare, der innehafvaren af
bostället bodde jemte sin åldriga hustru.
Gustaf Lindorm. I. 9
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
