Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Jag frågade blott hvad ni söker i denna trakt.»
»Hvad söker ni sjelf?» svarade främlingen hånande.
»Ingendera af oss tror jag har sitt hem härstädes»
»Jo, jag har det», återtog Lindorm, »åtminstone för
det närvarande. Derföre torde ni ursäkta, om jag anhåller
att ni vill besvara min fråga.»
»Jag ärnar likväl icke besvara någon fråga, baron
Lindorm 1» sade den unge mannen och antog en trotsigt hotande
ställning. »Ni hör, att jag känner er, och när tid blir, skall
äfven ni lära känna mig. En lycklig eller olycklig dröm
har ledt mina steg åt denna trakt, sedan jag länge irrat
omkring, och när rätta stunden slår, kommer jag, var säker
derom, och hemtar hvad som är mitt... ha, ha, ha...
Farväl, herr baron!»
Vid dessa ord hoppade den synbart sinnesförvirrade
ynglingen — han var snarare en yngling än en man — från
klippans brant ned i dalen, ett språng, som ingen förståndig
varelse skulle vågat. Han blef likväl icke skadad, ty
Lindorm såg honom, nedkommen på marken, med en
luftinnevånares hela snabbhet ila derifrån.
»Hvad betydde detta?» sade Lindorm för sig, i det han
ännu beständigt stirrade åt den trakt, der den sista skymten
af främlingen försvunnit. »Var den stackars menniskan
vansinnig? Helt säkert. Oförklarligt, obegripligt var dock allt
hvad han yttrade.. . Store gud, vore det väl möjligt, att
något bedrägeri egt rum? Dessa drag, ehuru förvildade,
påminna starkt om den bild, Constance bär af honom, som
är orsaken till både min och hennes olycka. Ah, hvilken
vansinnig idé uppstår hos mig... det kommer sig deraf,
att mitt arma hufvud också är förvirrad t. Gubben kunde
omöjligt bedraga mig. Nej, han gjorde det icke heller. Den
beklagansvärde, men svage unge mannen vågade ej strida
mot en sådan magt. Derföre valde han hellre att bädda
sin tidiga graf i Ljusne-elfvens vågor. . . Detta är dock
sällsamt.»
Lindorm stödde tungt pannan mot handen. Han svind-
Gmtaf Lindorm. I. 10
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
