Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ort, der han vistades, dels emedan ett vänskapligt meddelande
om deras enskildta lif fägnade och något uppvärmde baron
Torstens förtorkade hjerta. Man kunde med skäl säga om
denne besynnerlige man att han aldrig, med undantag af den
känsla han benämde vänskap, egt någon gemensam med det
öfriga menniskoslägtet. . af de goda nemligen. Adlig
högfärd, en aldrig tillfredsstäld ärelystnad, jemte ett hämdfullt
sinne utgjorde beståndsdelarne af hans varelse. Men dessa
olyckliga egenskaper iklädde sig icke sällan, genom den
förmåga han egde att dölja dem, en viss redbar kraft och hvilken
för den mindre skarpsinnige menniskokännaren gälde för
godt mynt, ehuru det endast var falskt. Lindormska ätten
har, som man vet, i senare tider icke egt någon
förmögenhet. Man kan således antaga, att ryktet icke talat osanning,
då det påstod, att det var till vinnande af detta så länge
förgäfves eftersökta goda som dåvarande kapten Lindorm friade
till arftagerskan af den betydliga egendomen Hamringen . .
Men må hända bör jag förbigå detta. Kanske känner herr
Hermer förhållandet med baron Gustafs farbror och hans
mägtiga inflytande på brorsonen?»
»Nej, icke det ringaste, som kallas upplysande öfver
den mannens karakter och lif. Kyrkoherden Werner kom
med sin discipel till Hamringen först långt efter det
öfver-jägmästaren blifvit enkling. Dess utom är det svårt att få
Werner att prata. Och dess utom hafva ju åtta år förflutit sedan
den tiden. Frukta således icke, käre herr Waldenberg, att blifva
för vidlyftig! Jag längtar efter hvarje ord som kan kasta
ljus öfver unge baronens förändrade karakter. .. Men vi
återvända till öfverjägmästarens giftermål... Hvar fick han
slutligen tag i den der arftagerskan?»
»Han lärde känna henne och hennes rika arf under
sina resor i Norrland. En lycklig tillfällighet förskaffade honom
hennes fars bekantskap, en gammal adelsman, som från
hatt-och mösspartiets strider dragit sig och sina penningar undan
verlden och framlefde här sina senålders dagar i ett nästan
eremitlikt lugn. Det var naturligt, att Torsten Lindorm skulle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
