- Project Runeberg -  Gustaf Lindorm /
163

(1887) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

maten och den tunga prakten i bordservisen, erinrade om
länge sedan försvunnen ståt.

»Hvar är Constance, Wilson?» frågade öfverjägmästaren.

»Jag tyckte jag såg lilla fröken nyss leka på hönsgården
med Hedda.»

»Det der kan då aldrig Werner ha meddelat!» inföll
Hermer med ett leende vid tanken på, att den fåordige och
tankspridde mannen skulle haft sådant i minnet. »Nej»,
svarade Waldenberg, »det jag nu kommer till och som jag
anser karakteriserande för ställningen inom huset, har jag
allt sammans af en person, som nog skall uppträda i sin
tur och hvars auktoritet ty värr är ojäfvig. Han hörde detta
lilla uppträde många gånger beskrifvas såväl af faktorn som
fröken sjelf.»

»Det är ju en hel roman ... Hur kom den lilla damen
ur hönsgården?»

Faktorn fick en mörk blick af husbonden och en vink,
som han väl förstod. Han skyndade ut, men återkom snart
med ett skönt barn af knappt nio år. Det var Constance.
Med några lätta språng flög hon fram till fadern och
ropade gladt och ifrigt: »Se på de här, pappa, jag har sökt upp
dem åt dig!» Hon öppnade sitt lilla förkläde och visade
tvenne ägg. Gamla baronen strök med en blick, som tydligt
talade om förmildrad stolthet, de föga ordnade lockame från
dotterns vackra solbrända panna.

»Det der passar sig icke numera...» sade han. »Gå
ut och tvätta dina händer, och låt madamen gifva dig en
ren klädningl»

»Vill pappa då icke ha äggen?» frågade hon misslynt,
och en tår nedsmög på kinden.

»Gå och laga att du blir omklädd, Constance!» svarade
öfverjägmästaren, såsom det tycktes, på en gång brydd och
förtretad. »Ser du icke, att vi hafva främmande? Du har
icke helsat på din kusin.»

Tyst smög barnet från fadern. Med ena handen
borttorkade hon de sakta framträngande tårarne, med den andra

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:53:07 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/efcgustli/0163.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free