Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
derpå följande sorgtid. . . Men nu är jag alldeles utmattad
af talande.»
Han sjönk kraftlös mot de uppstaplade dynorna. Men
hans öga sökte unge baronen.
»Lägg ditt öra intill mitt, Gustaf», hviskade han, »så
skall jag säga dig ställets namn!»
Detta skedde så tyst, att jag icke hörde det ringaste ...
»Du gör ju allt detta, min son?» frågade
öfverjägmästaren, då baron Gustaf åter reste sig. . .
»Ja, min far, jag skall ordagrant lyda», svarade
baronen, »och jag tror äfven, att detta är rättast. ..»
Öfverjägmästaren rörde hufvudet på ett sätt, som
till-kännagaf, att han uppfattat och mottagit löftet, men han
svarade icke. Han låg tyst och stilla, med Gustafs hand
sluten i sin.
Emot morgonen begärde han, att unga baronen skulle
läsa något för honom. Denne uppslog bibeln, hvilken jag
räckte honom, och valde ett par härliga och passande
kapitel, dem han med sin djupa, klangfulla stämma under stor
rörelse uppläste. Då han slutat, tackade öfverjägmästaren
honom med svag röst och bad honom gå till hvila, hvilket
han efter någon invändning gjorde.
Ensam vakade jag hos min husbonde den återstående
delen af natten. Mot morgonen fick han ett slaganfall, hvilket
efter några timmar slutade hans lif. Constances namn var
det sista ord, som sväfvade på hans läppar, och dermed
förenades en tacksam blick på baron som återkallats. Så
inslumrade han, utan någon särdeles svår dödskamp.
Käre, arme Muller, låt oss till sammans bedja för hans
själs frid! Ty jag känner dig för väl att en minut tro, att
du skulle önska honom vedergällning....
Tre veckor hafva sedan långsamt framskridit, och här
är allt sig likt. Ingen kommer hit, ingen reser härifrån.
Jag vet ej huru deras giftermål skulle blifva bekant, och i
detta afseende tror jag, att gamle herrn får sin önskan
upp-fyld. Constance — eller friherrinnan, skulle jag väl säga, —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
