- Project Runeberg -  Gustaf Lindorm /
200

(1887) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

behof af att utgjuta ditt hjerta för ett deltagande väsende,
så skrif till

din gamle, tillgifne vän
Wilson.»

Hermer satt tyst med brefvet i handen, sedan han slutat
läsningen, och en god stund förgick, innan de båda männen
kunde börja ett samtal om de smärtsamma händelser, hvilka
helt och hållet uppfylde begges sinne. Ändtligen begynte
Waldenberg skildra de sista tilldragelserna, som redan äro
bekanta för läsaren, och han lemnade åt Hermer såsom
bekräftelse derpå Mullers senaste bref från prestgården.

»Hvad är att göra?» sade han, då Hermer rysande
lade det ifrån sig. »För min del måste jag resa ännu denna
afton. Och mitt hopp var...»

»... att jag skulle medfölja. Det är äfven afgjordt...
Gud förbjude annat.. Låt mig blott litet samla mina
upprörda tankar... Ack, huru står det väl i denna stund till
på detta förfärliga faltväbelsboställe, hvilket visar sig så klart
för mig, som om jag sett det ? Gustaf i sin feberyrsel
bunden vid sängen, hon i dödsvånda, och han, den arme,
vansinnige Muller, med giftet i sin hand! Låt oss skynda .. .
det är allt hvad vi kunna göra. Den föreställningen är
likväl ryslig, att, huru ock allt detta slutas, vi endast få bevittna
följderna. Men nu, Waldenberg, gäller det att hafva våra
anletsdrag så mycket som möjligt i vår magt, annars skrämma
vi lifvet ur fruntimren .... Seså, drick ännu ett glas rhenskt,
och sedan hurtigt in för att ställa allting i ordning till den
hastiga farden!»

Men huru mycket Hermer än kunde beherska sig, var
dock hans hustrus första fråga, då han inträdde i rummet
och helt lugnt, såsom han tyckte, bad henne vara snäll och
låta laga något linne och annat tillbehör i ordning för en
affärsresa: »Huru är det, käre Hermer., jag ser på dig,
att det gäller annat än affärer? Säg, i guds namn .. jag
behöfver ju endast kasta ögonen på herr Waldenberg för att
finna, att något vigtigt är å bane.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:53:07 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/efcgustli/0200.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free