Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
följd af ett tjensteåliggande, icke. hemma. Men som han
hvar stund väntades, stod förstugudörren oreglad.
Sålunda var Hedda ensam.
Rådlös och uppfyld af förtviflan, lyssnade hon med
spänd uppmärksamhet efter Constances tysta andetag...
»Store gud», suckade hon, »om jag ändå hade Wilson
här att rådgöra med. . men ingen, ingen! Det är hemskt:
jag blir alldeles tröstlös».... Då föll det henne in, att hon;
under denna sin själs stora nöd, icke rigtigt och varmt egnat
någon stund åt den, som ensam förmår hjelpa och lindra.
Hon vände sig åt sidan för att från fönsterkarmen taga
bönboken.
Den rysliga stormen hviftade gardinen fram och åter.
Hedda flyttade ljuset åt sidan, men hvarje droppe blod i
hennes ådror tycktes stelna till is, då ett likblekt ansigte,
med vildt uppspärrade ögon, härvid stirrade mot henne från
fönstret.
»Himmelske fader, förbarma dig!» suckade hon i
dödsångest. »Det var han, det var Mullers vålnad! O, Herre
Jesus, då lider det säkert med hennes nåd!» Hon vågade
ej se upp, icke väcka amman, emedan hon fruktade ljudet
af sin egen röst. Den trogna själen led denna natt olidliga
qval.
Allt hade dock förblifvit tyst nära en qvart. . äfven
orkanen tycktes hvila sig för att hemta nya krafter; och
Hedda, som åter någorlunda samlat sina sinnen, var på väg
att stiga upp för att smyga sig bort till sitt sofvande biträde,
då hon hörde tysta, men tunga karlsteg knarra i förstugan.
A nyo skockade sig blodet omkring hennes hjerta. Väl
smög sig för ett ögonblick till henne den tröstande tanken,
att det var fältväbeln, som kom hem; men det var icke hans
gång, och nu hördes tydligt, att de rigtades åt det rum, der
hon satt. Det famlade på låset.. det vred omkring nyckeln
... hon var knappt i stånd att draga andan. Nu knarrade
dörren på sina gångjern, och Mullers gestalt, höljd i den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
