Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
händer öfver bröstet och sade saktar »Frid med din själ,
du arme, olycklige yngling! Vi skola hoppas, Waldenberg,
att de nu äro förenade i en salighet, som vida öfvergår den
lycka, jordisk kärlek kan skänka.»
Waldenberg suckade och teg. Hans tro motsade icke
denna tröstande förmodan, men han tänkte på sin egen
stundande bortgång och på sitt eget hjertas hopplösa kärlek.
»Nu önskar jag hvila, om det är möjligt», sade
Lindorm, »och herr Waldenberg behöfver det äfven. Jag har
ännu ej tackat för den stora uppoffringen att i denna oblida
och svåra årstid företaga en så lång resa... men jag
värderar den oändligt, var öfvertygad derom! Jag inser hvad
det varit svårt för herr Waldenberg att resa denna eländiga
väg, men jag skall aldrig, aldrig glömma, att jag utan er
mellankomst troligen snart blifvit angripen af den
sinnessjukdom, hvaraf min stackars far led, hvaremot jag nu kan
hoppas att snart blifva återstäld. Minnet af Constance, som
var mig så dyrbar, skall dock ständigt lemna ett tomt rum
i mitt hjerta. Jag älskade henne som en syster. Hon var
en jordisk engel, Waldenberg!»
»Liknade hon i något afseende fröken von Werdenberg?»
frågade förvaltaren blygt, och hans blick lifvades vid tanken
på henne, som för honom var idealet för allt ädelt och
härligt.
»Ja och nej!» svarade Lindorm. »Bägge voro de
visserligen beslägtade med de varelser, vi benämna englar, men
Constance föddes icke att blända. Hennes skönhet, så ljuf
den var, hade så föga verldsligt... Jag ville önska, att
Georginas själ liknade Constances! Godheten är, i min tanke,
qvinnans härligaste egenskap: alla de öfriga förlora sig, der
denna enda saknas.»
»Ack, hon är god .. tvifla ej derpå!» sade Waldenberg
med den mest öfvertygande ton. »Men med ett lifligt lynne
förenar hon denna lätta och behagliga sällskapston, som gör,
att hennes skönhet förekommer dubbelt intagande, och hennes
hjertas renhet förlorar derföre ej något af sin helgd. Derom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
